Blogg
Birgit Hansson •
www.skillingaryd.nu •
Startsidan för blogg
OBS! Detta är äldre blogginlägg för Birgit. De färska finns här
| Birgit Hansson Ekhult, Tofteryd Bosatt i Ekhult,Tofteryd sedan 1 juli 2006. Är en pantertant och sambo med Schnauzerholmens Mufaza. Gillar livet på landet, naturen, min dator och stekt fläsk med löksås. På denna länk finns mer om mig och min vardag, för den som vill. |
 |
| 28 oktober 2009 Problemlösningar Nu är de flesta eventuellt uppkomna problem i framtiden undanröjda. Askens avskakade löv är ihopräfsade och bortforslade varvid risken för mögelskador på gräsmattan eliminerats. Vidare så har det i min kropp inympats grisvaccin så nu kan jag ta upp kampen ifall det kommer en invasionsattack från virusar. Efter långt och moget övervägande bestämde jag mig för under gårdagen att bege mig åstad, utrustad med kratta och skottkärra och ge mig i kast med den lövbetäckta gräsmattan. Tufft var det och trögt gick det då mina lungor inte längre är utrustade för dylika ansträngningar. Plötsligt stod han där, grannen/husvärden, utrustad med kratta och presenning! Nu försvann alla löv i ett nafs och jag fick lära mig nåt nytt igen. Man ska ha pressening och inte skottkärra när man ska forsla bort nedfallna löv! Och så blev jag varse en sak till. Här råder minsann ingen Grannfejd så här finns inget för Aschberg att göra TV-program av. Efter utfört arbete med lövbortforsling var det så dags att eliminera risken för virusinvasion av den så länge omtalade och debatterade svininfluensan. Tillsammans med min väninna begav vi oss åstad mot närmaste vårdcentral för att där bli besprutade. Då vi båda tillhör riskgrupperna var vi mer eller mindre kommenderade till att få detta åtgärdat och nu är det gjort. Enda påminnelsen om detta, än så länge, är en något ömmande överarm men jag tror jag överlever... Eftersom det tog cirka två månader att komma till skott med lövräfsning kanske det är dags att börja planera och tänka på julstädning. Dylika åtgärder kräver numera långvarig och noggrann planering för att sedan åtgärdas i de sista skälvande minuterna. |
| 17 oktober 2009 Från min sida sett... ...har inga stora händelser ägt rum under den vecka som strax passerat. Lite snöfall, lite regn, en del blåst har ägt rum på väderfronten. Från skogsområderna har man hört en och annan knall, fälld älg eller traktor eller annat som rört sig förtäljer inte historien. Efter vad jag har fått mig berättat så har det genom året varit vana jägare i den här bygden så något annat än djur har det aldrig skjutits på. Men från de trakter jag har mina rötter har det hänt att älgarna sprungit omkring i skogarna iförda röda toppluvor och/eller organefärgade västar. Om man nu får tro de tidningsrubriker som flödat denna tid på året. På Uljeshultsskogen har ett av jaktlagen fällt 5 av skogens kungar och en lillprins. Rapporten har jag fått av den lille skogsmulle-hundens matte som äger marken där denna jakt pågått under veckan. Med i jaktlaget har befunnit sig våra hundbröders uppfödare. Med som åskådare har hustrun även befunnit sig. Dock gjorde hon ett break en av dagarna och kom hit till oss, medförande den väskan vari döljer sig en del pälsvårdsattiraljer. Dessa attiraljer användes till att förvandla min pälsbolls-liknande sambohund till ett stiligt exemplar av en dvärgschnauzer. Så nu går det att skåda vad som är fram och bak på honom ett tag igen. En aning sämre börjar det bli med hans matte men... Den största händelsen i mitt liv den senaste tiden är väl den som inträffade förra lördagen. Då vankades det surströmming i en av granngårdarna här! Vi var ett gäng entusiaster som träffades för att avnjuta denna delikatess. Dock torde en del som passerade huset kunnat få för sig att värden för kalaset hade ramlat i på sin arbetsplats, det vill säga, av lukten att döma, då en del tycker det har en viss likhet... |
| 7 oktober 2009 Borttappat Nu har jag varit slarvig igen. Den här gången har jag tappat bort en hög med goda föresatser. Sådana samlar jag på mig nästan varje kväll men på morgonen är dom helt omöjliga att hitta! I över en vecka har jag nu varje kväll planerat för nästa dag och hur jag ska förvalta dess timmar. Morgonen kommer men då hittar jag som sagt inte en enda av dessa föresatser. Å andra sidan har jag inte gjort några större ansträngningar att leta efter dom heller. Då jag sedan den dag jag gick in i den nya fas i tillvaron som pensionär och drabbades av en kronisk åkomma som satt sig i ryggraden har jag inte uträttat så mycket. Åkomman heter Latmask och mot den finns tydligen inget botemedel. Man får bita ihop tänderna och passa på de dagar och stunder då det uppstår en tillfällig lindring......... Mina nu uppkommande föresatser är att jag borde befinna mig utomhus och därstädes se till att snygga till utanför huset innan snön kommer. Har en del kantgräs som behöver trimmas, rabatter som behöver ansas, ogräs bör förpassas till komposten etc; etc; Om en stund, när morgonkaffet är urdrucket, nyheterna kollade och hunden rastad ska jag göra en ny kraftansträngning och se om jag kan hitta föresatserna någonstans i skrymslerna här. |
| 30 september 2009 Det tar tid Att försöka få hjärnan att fungera som den ska tar allt mer tid i anspråk har jag upptäckt. Huruvida det är tomt eller för trångt däruppe i minnesarkivet har jag ännu inte kommit underfund med. Det enda jag gläds åt är att min hjärna är iallafall väldigt aktiv. Den arbetar ständigt och det är mer än jag kan säga om resten av kroppen... Nu har den sedan igår förmiddag varit fullt upptagen med att försöka komma underfund med vad datumet 5 oktober har för betydelse i mitt liv. Var nämligen på ett möte igår om en kommande aktivitet jag ska deltaga i och som ska starta just den 5 oktober. Då satte verksamheten hos personalen på huvudkontoret igång. Dom har arbetat febrilt med att komma på en godtagbar lösning på problemet. Även nattpersonalen kallades tydligen in för jag vaknade i morse en aning skärrad då jag under nattens gång blivit utskälld på grund av utebliven närvaro där jag upplevde en obehagskänsla eftersom jag inte hade den blekaste aning om vad jag uteblivit ifrån! Freud jag saknar dig ibland! Under denna dags första vakna timmar har det varit lugnt där uppe i huvudkontoret men så helt plötsligt började det arbetas med gårdagens problem igen! Fram med almanackan som visade en notis om en 3-årings födelsedag men det ringde ingen klocka ändå. Efter en fikapaus under tidningsläsning på nätet fixerade synorganen blicken på en notis om TV3 och en viss fågel som varit pressens guldfågel en tid. DÅ reagerade en av de anställda och skickade ett sms till de övriga. Måndag den 5 oktober startar TV-serien Livet i Fagervik en andra säsong! DET är det viktiga som ska ske det datumet och som näst intill skapat huvudvärk! Äntligen kan personalen få en behövlig stunds vila innan nästa världsproblem dyker upp och som det till varje pris måste hittas en lösning på... |
| 23 september 2009 Utlandsresa Nu har jag varit i utlandet! Närmare bestämt i Danmark. Jag förmodar att Skåne fortfarande hör till Sverige för där har jag också varit. Visserligen blev jag lite vilse i tillvaron då förflyttningarna gick så snabbt så jag tappade kontrollen över var jag befann mig! En väninna från Vaxholm kom nerdimpande här den 12:e och den 14:e gjorde vi en gemensam resa med Swebus ner till Helsingborg där vi våldgästade en gemensam väninna. Anledningen var att jag skulle dit för att vara värdinnan behjälplig med att förbereda en kommande träff med ett gäng glada pensionerade datoranvändare som har en gemensam mötesplats på nätet. Sedan tre år tillbaka har vi som tradition att en gång per år försöka samlas ett par dagar och träffas och ha kul tillsammans. I år var denna träff förlagd till Helsingborg. Men vår värdinna som är ett energiknippe till tusen hade det mesta redan klart och hade bestämt att vi, istället för att ”göra nytta”, skulle åka över till Helsingör vilket också skedde. För mig, med ett förflutet i Dalarna och i Stockholm, var Helsingborg och Skåne beläget vid världs ände. Fattade inte att på två timmar och tjugo minuter med buss befann jag mig i Skåneland och kaoset i mitt huvud var total. Nästa dag efter 20 minuters resa med färja befann jag mig i Danmark. Tro inte att min förvirring lättade utav detta! Vår värdinna medförde sin bil och med den blev det en rundtur på Själland. Vår värdinna som är född i Helsingör blev en perfekt guide även i detta land och vi fick se och uppleva mycket vackert. Gjorde även ett besök vid Fredensborg och tänkte vi kunde blivit bjudna på en kopp kaffe men dom var inte hemma, det danska kronprinsparet, så vi fick nöja oss med eget medtaget sådant. Stående på ”storgatan” i Helsingör, slickandes på en mycket god strutglass, undslapp jag mig hänfört ” Åhhhhh vad det är fint här i Helsingborg”,varvid mitt ressällskap snabbt påminde mig om att jag befann mig i Helsingör. Nästa dag befann jag mig på, i mitt tycke samma gata, blev stående och stirrade på en skylt ovanför en butik med en massa människor som passerade ut och in och utbrast häpet ” heter det Systembolag här i Danmark också”. Snabbt blev jag tagen ur den villfarelsen då mina vänner under skratt meddelade att jag befann mig i Sverige och i Helsingborg... Men nu är jag, tack och lov, tillbaka i lilla Ekhult och här är jag numera hemtam. |
11 september 2009 I tidig gryning, då endast hon och jag är vakna, kommer hon småspringande utmed vägkanten, svänger in på infarten till min boning, stannar, tittar försiktigt mot huset, avvaktar kanske ífall hon skulle bli utskälld av min sambo. Detta är dock riskfritt för han är inte ”skällsugen” så tidigt. |
| 3 september 2009 Klevshultspären och jultidningar Så har det återigen snart gått en vecka. Denna vecka har det varit besök i byn. Hunden och jag har haft en dansk-norsk-svensk väninna här. Till hundens stora glädje så tog hon honom med sig ut på en betydligt längre promenad än vad han brukar få med mig. Och som grädde på det moset även en annan vägsträckning. Så nu är byn ”inmutad” från alla håll. Gud Nåde den hund eller katt som dristar sig till att tro att byn är deras! Den har min illbatting monopol på. Tror han. De utsocknes besökare jag haft glädje av att fått ha inhyst under årets sommar har alla jublat över Klevshultspotatisen! Dom har aldrig tidigare ätit godare potatis har dom påstått. Även så gjorde ”skånskan” så den sistnämnde ska nog få en påse av mig när jag om en vecka återgäldar besöket. Själv har jag inte tänkt så mycket på att potatisen skulle vara så mycket annorlunda än annan potatis. Däremot har jag lovsjungit Vrigstads ostkaka och Lammhults isterband. Dessa båda hade jag aldrig blivit bekant med förrän jag invandrade till bygda 2006. Ostkaka och isterband har jag avnjutit många gånger men då har dessa varit av annat fabrikat. Nu har jag konstaterat att hösten och vintern är i antågande. Björkarna i byn har börjat få ett bladverk som skiftar i grön-gult-rött och falla till marken. I går kom ett av byns framtidshopp och medförde en katalog och beställningslista av årets jultidningar! Nu fattas bara att Linnerydsbonden kommer med traktor och kärra och hämtar hem sina tjurar som varit här på kollo under sommaren. När det sker då vet man bestämt att det snart kommer snö! Dessutom dröjer det nog inte många veckor innan man på Ica ska trängas med ljusstakar, julstjärnor och tomtar. |
| 26 augusti 2009 Tiden har bråttom Ack ja så olika villkor mänskligheten lever under.
|
| 19 augusti 2009 Så var det dax... Nostalgin gjorde sig påmind och jag minns hur spännande första dagens skolstart varje hösttermin var. Man skulle ju börja en högre klass vilket var väldigt viktigt och spännande och det bevisade, om inte stor studiebegåvning, så ett bevis på att man blivit äldre. På den 5 och 6:e klass var sen ortens största skolhus. Varför vet jag inte men det huset inrymde även en bostad för den ende manlige läraren vi hade. Tre skolhus och tre lärare. Så såg min skoltid ut. Efter 6:an blev det dåvarande samrealskolan och där vimlade det av olika lärare och ”skolvägen” fick företas med skolbuss då den var belägen 2 mil hemifrån. |
| 10 augusti 2009 Åkka vicka... ...hade jag sagt om jag varit kvar där hemma i byn i Dalarna. men eftersom jag befinner mig utanför Dalagränsen så utbrister jag: Vilken vecka! Detta utrop beror utav att i torsdags kom min käre broder med sin lagvigda, tvenne brorsöner varav den yngste med sambo, hit ner till ”min” del av världen. Detta var en stor prestation att dom lyckades få ut min bror genom grindhålet utan bedövning. De gånger han lämnat sin tomt däruppe i Mockfjärd, sedan han flyttade dit 1959, går nog att räkna på ena handens fingrar! Men som sagt nu har dom varit här och upptäckt att jag inte flyttat till Världs ände så nu har jag löfte om ett nytt besök. Den här gången blev det kort men intensivt och Småland och inte minst Ekhult visade sig från sin allra bästa sida med strålande sol hela dagen och en underbar sommarkväll. Vi kunde, till myggen och knottens glädje, sitta utomhus till långt in på småtimmarna. Att jag sen fått ägna mycket tid åt krafsande på kliande insektsbett tar jag med jämnmod den här gången. I lördags var det sen dags för det, tillsammans med mina vänner, årliga besöket hos Klaradals Kloster, för att därstädes vara med om firandet av St Klara. Vi som kommer dit har alla med oss en anrättning av något slag och efter en Gudstjänst ute i det fria är det sen knytkalas i trädgården. Mycket stämningsfullt och många goda rätter att avsmaka. Dessutom var det ett strålande vackert väder. Söndagen sen bjöd på starten av höstens engagemang i vårt Missionshus här hemma i Ekhult. Sång och musik av 4 av församlingens ungdomar förutom en sedvanlig Gudstjänst. Så nog har veckan varit en givande sådan och nu får jag ”suga på karamellen” och lägga en del ljuvliga minnen i minnesfacket där uppe i hjärnan och hoppas att dom inte kommer bort i trängseln som råder där! |
| 28 juli 2009 Krympande framtid För ett par dagar sen så fick jag ett telefonsamtal från en av mina två kusiner. Denne ”yngling” har jag inte pratat med under en tidsperiod av så där 25–30 år. Han ringde för att höra om jag var intresserad av en lunta pappir som berättade om mina rötter ända tillbaka till 1400-talet! Självfallet var jag intresserad då jag numera ägnar mig åt det tvivelaktiga nöjet av att gräva i det förflutna. Det samtalet pågick cirka en timme och handlade mest om vår svunna barndom. När jag påpekade att vi börjar bli gamla kom han med en kommentar som låter betydligt bättre, nämligen ”näääää vi blir inte gamla det är framtiden som krymper”! Han har alltid varit slagfärdig den gossen och numera räknas han nog som stans original däruppe i metropolen Ludvika. Finns nog ingen däruppe som inte vet vem ”Rädd Aktör” på Ludvika-Tidningen en gång var. För övrigt har det inte hänt så mycket här i ”bygda”. Största händelsen är väl att ”min” by fått en ny innevånare i form av en hund. Men å andra sidan reducerades byns djurbestånd för ett par veckor sen då en av de fyrbenta trotjänarna flyttade till hundhimlen. Själv har jag varit i grannbyn och med ägarens tillåtelse plockat körsbär på deras träd. Konstigt att dom får vara ifred för fåglarna men så mycket bär som det trädet har så märks det väl inte ifall fåglarna är eller har varit där! Det är inte bara körsbär det är gott om. Det kommer att bli mycket rönnbär också men det är jag föga trakterad av. Förr sas det nämligen att blir det mycket rönnbär kommer vintern att bli snörik. Och så vimlar skogarna av bär-&svampplockande människor. Själv föredrar jag att ägna mig år denna syssla på ICA eller Hemköp. Då behöver man inte kröka rygg och så är dom rensade och klara! |
| 23 juli 2009 Hastighetsbegränsning... ...är det utmed vårt lands vägar. Tänk om någon av de styrande i samhället kunde införa detta även när det gäller tiden! Dagar, veckor och månader rusar fram som vettvillingar genom vår tillvaro. Man löper stor risk att ramla av i farten. Man vaknar på måndag morgon och vips så är det dags att lägga sig på söndag kväll... För bara en kort tid sedan var det Nyårsdagen 2009 och nu har vi redan passerat halva juli, klarat av alla helger och snart har dom som har turen att ha arbete klarat av årets semestrar och om bara några veckor är det dags för ortens framtidshopp att börja skolan igen. Ett annat fenomen gällande tiden är detta med pensionsutbetalningarna. Med dom är det som med avlöningarna när man var arbetsför, som det så vackert heter, trots att tiden går fort känns det väldigt långt emellan dessa utbetalningar. Mycket märkligt. Nog om detta. ”Klaga månde Electra” och nu fick hon hjälp av mig! Trots den snabbilande tiden så är det ljuvligt att leva och som en väninna har som sin devis ”det är härligt att leva för då får en si hur det går”. Nu har min hund och jag haft besök av broder hund från den djupa skogen bortom Skillingaryd. Han var här i dagarna tre medan hans matte befann sig på Karlstens Fästning. Inte som internerad utan för att införskaffa sig lite kulturella kunskaper. Som vanligt var huset här fullt av hund. Överallt befann dom sig. På stolarna när jag skulle sätta mig, på golvet där jag skulle gå fram, i sängen när jag skulle sova och inte ens i husets ”nödutrymme” var det hundfritt. Men ville jag ha en stund för mig själv behövdes ingen Norrlands Guld. Det räckte med att vifta med trim-kniven så var det helt plötsligt hundfritt! Så där ja nu blev det en blogg denna vecka också trots idé-torka. |
15 juli 2009 Det gick en vecka. Ny kontakt med Supporten som lät meddela att modemet var på väg. Det gick en vecka till utan leverans. Ny telefonkontakt med supporten. Modemet var fortfarande på väg!?! När tredje veckan nu inleddes utan modemleverans tog den ”lede” mitt själsliv i besittning så nu brakade det loss ett inre åskväder. Ringde upp supporten med förfrågan om hur man kan befria sig från vidare abonnemang så man kan byta leverantör. Någon som då uppenbarligen inte GÅR till kunderna med leveranser. Nu blev det fart och meddelande om att jag kunde bege mig till Telias butik i Värnamo för att därstädes hämta ut ett nytt modem på Telias bekostnad. Så skedde igår och efter en timme och 15 minuter hade jag återigen kontakt med yttervärlden. |
| 27 juni 2009 Dagar med variationer Den senaste tiden har bjudit på variationer. Inte bara väderleksmässigt utan även i övrigt. Det hela tog sin början med midsommarfirande tillsammans med goda vänner som jag bor granne med samt besökare till de nämnda. Under lugna, trivsamma förhållanden intog sill, färskpotatis och därefter kaffe och en smarrig jordgubbstårta. Inte blev firandet av årets Midsommar sämre utav att man drabbades av ”valpsjuka” då en av besökarna medförde en 14 veckors labradorvalp! Dom är för goa alltså de små liven och denne valp beundrades och tittades på av både folk och våra egna hundar. De sistnämnda var en aning besvikna över att inte få komma nära den lille bara skåda honom från avskild sida genom galler. Detta beroende utav att valpen var nyvaccinerad. Men så fick vi andra komma tillräckligt nära om vi ville och det ville vi! På midsommardagen var det sen dags att hissa flaggan och även om det nästan krävs en högskoleexamen för att få den att sitta som den ska så kom den så småningom i topp. Inte berodde det på mig att den hängde där utan att ”flamma stolt” det tillståndet orsakades av dom som bestämmer vädret, SMHI kanske eller en högre makt som såg till att det rådde totalt stiltje. Men på kvällen blev det helt annat än stiltje. Ett rejält åskväder med skyfall i sällskap och som förorsakade ett strömavbrott tog över väderlekstjänsten. Nu blev man raskt förflyttad några sekler bakåt i tiden genom att i sterinljusets sken försöka lösa korsord. Något annat fanns det inte möjlighet till. Ingen TV, inget kaffe och vad värre var: ingen dator! Att vara utan möjlighet att via Internet komma i kontakt med yttervärlden fick jag inte heller då jag tillhörde de som drabbades av Telias kabelfel som sträckte sig från söndag morgon till tisdag förmiddag. Jag vill lova att ett nervsammanbrott närmade sig med stormsteg men hann tack och lov inte bli fullbordat! Något som definitivt inte riskerade att skapa nervsammanbrott var denna veckas fredagskväll. Tillsamman med två av mina goda vänner begav vi oss till Ivla utanför Södra Ljunga där vi bevistade ett Logmöte och fick lyssna till en fantastiks historia om ett människoöde som till sist visade sig få ett lyckligt slut. En historia som man har svårt att fatta att det kunnat hända under ens egna liv. Att sen sommaren äntligen anlände till bygden gör inte senaste tidens händelser sämre. Dessutom lär det enligt SMHI bli ännu varmare under nästa vecka och även bli mera åskväder. Bäst att använda datorn flitigt medan man kan! |
| 15 juni 2009 Inne ute eller ute inne... Nu har jag blivit tveksam till om jag kan fortsätta mina promenader med hunden utmed byvägen och om jag över huvud taget har något i detta livet att göra. Funderingarna duggar tätt om jag är en värdig representant för landets pensionärer eller inte... Vilken tidskrift man än får tag i så blir man uppmanad om hur viktigt det är att gå rätt??? Gå-stavar är bara ett måste för att man ska kunna gå rätt och effektivt, man ska se till att skaffa kosttillskott som ska göra allt bättre, man ska gå på yogakurser och man ska skaffa ett privat apotek med allehanda medikamenter som bara är ett måste för att klara ålderdomen och sist men inte minst är det oerhört viktigt att man har rätt kläder, pannband och tandinplantat, att man har rätt möbler inomhus och att man tänker efter hur man ska göra med den kvarlåtenskap man inte har. Förmodligen var det rätt i tiden att flytta hit till lilla Ekhult för här tror jag inte någon bryr sig om att jag klarar promenaderna genom att hänga efter hunden hållandes i det ”snöre” han har kring halsen, det lilla hår jag har kräver inget pannband, tugga maten kan jag utan inplantat och jag tror inte någon i byn bryr sig om vilka kläder jag har på mig. Huvudsaken är nog att jag har några... Vad införskaffande av ett eget apotek så kanske det blir nödvändigt eftersom dom styrande anser att apoteken inte behöver finnas längre utan ska i fortsättningen drivas av den som så önskar. Vid genomgång av veckans PRO-tidning gjorde jag upptäckten om att man som pensionär ska vara trendig inomhus också. Man ska ha, för att förebygga benskörhet, en massagestol á cirka 50.000 kronor och när man är färdigmasserad ska man flytta över till en annan specialstol med tillhörande fotpall. Denna ”bara-måste-ha-stol” får man för bara cirka 5.000 kronor och sist men inte minst så ska man skicka efter testamentsbroschyrer till forskning för diverse sjukdomar. Ack ja, i fortsättningen är det nog bäst hålla utkik ifall det kommer en kontrollant för att se efter så man är en fullvärdig samhällsmedborgare. |
| 6 juni 2009 Krafsande, Nationaldag och Valdag Den gångna veckan skulle kunna ha varit den ”stilla veckan” för min del. Inget revolutionerande har inträffat i det här hörnet av världen. Men veckan började med ett evinnerligt krafsande. Detta beroende utav att jag på Pingstdagen var osedvanligt rejält omsvärmad! Vid nedhalning av flaggan strax före klockan 21.00 nämnda dag blev jag flitigt uppvaktad av ett gäng knott eller ”brännare” vilket är etter värre än till och med knotten. Väl inomhus var jag glad över att slippa ha dessa elakingar inomhus. Men på Måndagen fick jag erfara nackdelen av att vara omsvärmad... Hela skallen var totalt invaderad av stora bulor, så har min kropp alltid reagerat mot mygg-knott-&brännar-uppvaktning. Mitt arma huvud, nacke och hals blev utsatt för ett evinnerligt krafsande då det kliade något infernaliskt och det var som en kullerstensgata. Först framemot onsdagen klingade det hela ut något sånär men fortfarande ömmar det efter nagelbearbetning. Trots detta har jag idag, årets Nationaldag, återigen varit ute och hissat upp vår svenska symbol, den blågula fanan. Nu börjar den svaja så smått ser jag men i samma stund den kom på plats fanns det inte tillstymmelse till vind. Ikväll, när den skall halas ner, då kommer kepsen till användning och egentligen borde man ha en biodlarutrustning för dom är envetna de små blodtörstande rackarna. I morgon ska man återigen göra sin plikt som röstberättigad medborgare. En någon kluven plikt för min del. Det vore ganska enkelt om det fanns någon av kandidaterna som tänker verka för alla de övrigas hjärtefrågor. Dom har ju alla tänkvärda önskemål men man kan undra hur dom kommer att fungera bland alla övriga där borta i EU-staden. |
| 25 maj 2009 Födelsedag, ”slutagnällstrumpor” och utskällning Vi passade på att, till värdfolkets glädje, ta med oss sol och värme så vi kunde vistas utomhus hela dagen. Av 21 uppfödda hundar hade 11 anammat inbjudan så det kryllade av stora, mellan och små schnauzerhundar. Mellanschnauzern tillhörde inte de uppfödda där men har en familjekompis som är det så han fick som bonus vara med ändå. Ett uppskattat inslag på programmet var femkamp mellan hundarna. Uppskattat av oss ägare mer än av hundarna tror jag. Trots ”uppfödar-domarens” utslag ansåg vi alla att det var vi själva som hade den vackraste, intelligentaste och mest väluppfostrade hunden av dem alla! |
| 14 maj 2009 Rent hus, födelsedagar och pälsvård Nu är risken avhjälpt för att mina vänner ska anmäla mig så att dom där städande damerna dyker upp här med bakteriprovsaskar, bakpulver och allmän röjarlusta ty nu har jag skapat mitt eget ”Rent Hus”! Visserligen fanns där ett tag en oro över att när vårstädandet var slut skulle det vara dags för jul-dito men jag har fått några månaders frist på det området. Efter flera timmars idel kamp med en slingrande, vilt bitande, skrikande, försök till fjäsk med blöta slickar och diverse andra små knep som han är duktig på att åstadkomma så stod där på |
| 1 maj 2009 Kortisonspruta, flaggstång och Valborg |
| 22 april 2009 Släkten är värst |
| 18 april 2009 Dom är här nu Nu har våren kommit till Ekhult på fullt allvar för i går kom tjurarna från grannbyn hit för sommarvistelse. Det vill säga första omgången. Det brukar vara tre olika grupper fördelade |
| 4 april 2009 Den är här nu Nu har den kommit hit till byn, det vill säga VÅREN. Den kom i mitten av veckan och i ett huj försvann all snö så när som en en rejäl hög vid grannens uthus. Men även den har minskat betydligt. Den högen har haft en stor dragningskraft på sambon hunden. Han har lika svårt varje vår när snön försvinner att komma underfund med att det går att utföra benlyft utan att det finns snö. Däremot så har jordhögen som hans ”kompis” mullvaden skapat kommit fram till hundens stora glädje. Den ska han varje morgon köra ner nosen i samtidigt som han undslipper sig några otydbara underliga ljud som kanske betyder God Morgon... En mäktig syn fick jag uppleva i början av veckan då jag vid dagens första promenad hörde ett ”oväsen” som kom ovanifrån. Med blicken lyft mot en klarblå himmel kunde jag skåda en enorm flock med tranor. Kunde räkna dem till 25 och det fanns minst ytterligare ett 10-tal men dom vände och flög ihop till en klump så det gick inte att räkna alla. Har aldrig sett dessa giganter i luften tidigare och det var en enorm upplevelse. Nu har jag kunnat iaktta två par på marken mellan Ekhult och Vaggeryd. Har ännu inte sett om det finns ytterligare ett par vid Tofteryds kyrka där dom höll till förra året. På den vildvuxna delen av ”min” tomt har snödropparna funnits ett tag men nu behöver dom inte frysa om fötterna längre och senare idag ska jag ut och kolla om blåsipporna tittat fram eftersom dom redan dykt upp här och var uppåt landet. Släpp glädjen loss för nu är det VÅR! |
| 30 mars 2009 Förvirring, kaos, mörker PUH! Sistlidne veckoslut var jobbigt! Vid Fredagskvällens sänggående kom jag på att det var dags för tidsändring till sommartid varvid jag skred till verket och ställde om mitt armbandsur som var enda klockan med ett fungerande batteri. En pendyl, hängandes på en vägg i vardagsrummet visar rätt tid endast två gånger per dygn på grund av avdragen fjäder. För variationens skull brukar jag ändra tid lite då och då. För närvarande visar den rätt tid klockan två. Husets två väckarklockor hade inga fungerande batterier och behöver egentligen inga heller eftersom det sällan är några tider att passa. Återstår då enbart väggklockan och armbandsuret. Vid uppvaknandet på lördag morgon och uppstart av datorn förvånades jag över att inget meddelande om ändrad klocktid dök upp och vid en snabb titt på tidpunkten längst ner till höger på skärmen upptäckte jag att ingen tidsändring ägt rum! Innan ilskan över en trilskande dator hann drabba mig började hjärnkontoret sitt arbetspass för dagen och meddelade att jag var ute en dag för tidigt! Nåväl tänkte jag då har jag bara en klocka att ställa om i morgon bitti och lät armbandsuret behålla sin sommartid. Lördagskvällen kom och med den min medmänsklighetskänsla för vädjan till klimatförbättring vilket renderade i nedsläckning av all belysning i huset och i skenet från enbart TV-skärmen – jo, det var tillåtet att ha TV:n på enligt Babben – och två tända stearinljus så satt jag där och tittade på Babbens program tillsammans med min sambo hunden som kröp så tätt intill mig han kunde och låg där och småmorrade en hel timme! Vet inte om morrandet berodde på Babbens program, vaktinstinkt eller mörkerrädsla. Söndagsmorgonen kom. Jag steg upp och en snabb blick på klockan visade att jag haft sovmorgon ända till klockan 07.30. Gick ut i köket för att fixa dagens ”vakna-kaffe”. En snabb titt på köksklockan föranledde en suck över att ännu ett batteri givit upp då den klockan visade endast en tidpunkt av 06.45. Men vid närmare iakttagelse upptäckte jag att sekundvisaren tickade på i sin jämna, lugna takt. Då var det bara att konstatera att under nattens sovande timmar träder den automatiska diskrensningen av minnesfunktion i kraft! Slutet gott allting gott och nu har vi sommartid så det är bara att vänta på att det blir sommar också och inte bara tid... |
21 mars 2009 |
13 mars 2009 Jaha så har vi fått full vinter igen. I går var det rena vårvädret under större delen av dagen men så på eftermiddagen kom ”Gubben Snö” ilande och föste bort ”Gumman Tö” som nu återigen fått börja slita för att få bort all snö igen. |
| 10 mars 2009 Nu är det dax Dom står som spön i backen nu. Årets årsmöten. Sistlidna veckoslut eller torsdag till och med söndag var jag och en väninna från Grästorp tvärs över landet och deltog i ett sådant. Det vill säga min väninna for från Grästorp i väster till Västervik på ostkanten. Man kan fundera över varför det heter Västervik och inte Östervik... På vägen dit for hon förbi här och hämtade upp mig. Nu pågick ju förstås inte årsmötet alla dagar, bara i lördags men vi passade på att ”våldgästa” gemensamma vänner när vi ändå var stadd på resa. Vi är alla medlemmar i Bistånd Östeuropa, en ideell förening som försöker göra livet lite lättsammare för handikappade barn i Rumänien och som har sitt säte just i Västervik. Att vi som bor i ”förskingringen” är med i en förening i Västervik beror på att vår väninna med sambo som bor i nämnda stad är eldsjälar i denna förening och värvat även oss. Man kunde ju tro att när nu Rumänien kom med i EU att det skulle bli bättre i landet men för de utsatta barnen har det blivit sämre eftersom förutsättningarna för medlemskap var att det inte fick finnas några barnhem eller gatubarn. Nu kan man fundera på hur det fungerar inom EU egentligen när det gäller kontroll om hur det efterföljs. Visserligen är kravet uppfyllt för man har stängt alla barnhem och placerat ut barnen i fosterhem eller tillbaka till föräldrar där sådana finns. Nu lever de barnen återigen i missär och utan chans till stimulering som dom behöver. Vad som hänt med gatubarnen kan man ju fundera över... Nog om detta. I dag startar årsmötet i vår nätklubb SeniorNetInternet så nu blir man sittande vid datorn för att hålla utkik efter nya insändande uppgifter! Ett annorlunda årsmöte då flera punkter läggs fram samtidigt och röstning sker via en röstmaskin. Annorlunda men intressant. Första mötet av den sorten genomfördes förra året och det tog visst 5–6 dar innan vi var klara. |
| 2 mars 2009 Livsglädje Tänk så lite det behövs för att man ska tycka livet är en fest! I mitt fall har det senaste dagarna inträffat två saker som gjort att jag gläds åt livet. För det första så beror det på att min bror är på hemväg från en sjukhusvistelse efter en hjärtinfarkt som tacknämligt nog slutade lyckligt. Det andra beror på att jag av goda vänner förärats en stor bit råmjölkspannkaka! Denna kulinariska anrättning har jag inte avnjutit sedan någon gång på tidigt 60-tal då grannar i byn där hemma hade kor och bjöd min mor på råmjölk när det begav sig.Men som så många andra så nödgades bonden göra sig av med djuren då det inte längre var lönsamt med små jordbruk och därmed försvann chansen till råmjölk. En anna sak som får ”snålvattnet” att rinna till är tanken på kärnmjölk! Ovannämnda bondmora brukade när det begav sig kärna sitt eget smör och då delade hon med sig av kärnmjölken till de grannar som ville ha och tack och lov så tillhörde min salig moder den som ville ha! Vid ett tillfälle under 1980-talet gjorde jag ett besök i en hälsokostaffär och fick till min stora glädje se att dom saluförde kärnmjölk. Man skulle kunna tro att det var guld i den tetran för en liter kostade 32:- men jag kunde inte motstå utan köpte en liter. Det var enda gången den butiken hade denna gudadryck att tillhandahålla. Jag fick veta sedan att det var inte lönsamt för det var ingen som ville ha den så därför upphörde dom att tillhandahålla denna mjölk. Men sicken himla tur att jag flyttat hit och fått sådana vänner som ser till att jag får uppleva barndomens fröjder! |
| 25 februari 2009 Traditioner |
| 24 februari 2009 Ack ja... Och hemma hos oss var det först bruna bönor och stekt fläsk till middag och sen semlor med varm mjölk till efterrätt. Detta upprepades samtliga veckor fram till påskveckan. Därefter syntes inte ett spår efter vare sig bruna bönor eller semlor förrän året därefter! En för mig idag mycket märklig menysammansättning. Men det slank ner och det syns idag... |
22 februari 2009 Huvaligen! Nu blir det en allvarlig Blogg från min sida idag. Läste just i Aftonbladet om en hundstöld i Vaxholm. Två pudlar stals medan matte var inne på Konsum för att inhandla lördagsgodis till barnen. När jag läste detta gick mina tankar till de iakttagelser som jag gjort vid flertal tillfällen utanför både Lagahallen och Hemköp i Skillingaryd. Där har ”parkerats” små hundar av varierande ras och ålder. Även vid minusgrader har jag sett dessa stackare stå bundna utanför. Jag har reagerat starkt på detta och tänkt att hur enkelt det skulle vara för två personer i en bil att rycka åt sig dessa hundarna och snabbt försvinna! Själv lämnar jag alltid hunden hemma när jag skall handla. Rastar den gör jag vid hemkomsten eller de gånger han är med i bilen är det enbart för att träna honom i kontakt med nya platser och människor. Tanken på att ”parkera” honom utan uppsikt någonstans är för mig helt främmande då jag vet hur grymma människor kan vara. Lika illa tycker jag det är när obetänksamma människor har sina hundar med sig och lämnar dom i bilen medan dom själva är inne i någon affär. Varje sommar läser man om hundar som lämnats i överhettade bilar och gått ett kvalfullt öde tillmötes. Det är ju levande varelser det handlar om och inga statussymboler som en del tycks anse. |
15 februari 2009 En underbar dag I dag (läs i går lördag) trodde jag att jag hade en uppenbarelse! Jag såg ett underligt ekipage som jag inte trodde längre existerade utom i min hjärna men jag såg rätt! Det var min hyresvärds lagvigda som drog igenom byn på en sparkstötting!!!! En sådan har jag inte sett framföras sedan mitten av 1960-talet då jag flyttade hemifrån! Sista gången jag såg en i verkligheten var 1982 då min bror och jag tömde vårt barndomshem och vilket öde det fordonet gick till mötes vid den tidpunkten har jag inget minne av alls. Och så har min hund och jag varit ute på våra ”ägor” och försökt lokalisera vem, vad,vilken/vilka som varit och satt sina spår i snön runt huset. Hade kameran med för att föreviga dessa spår varav ett är av mig oidentifierat men jag har det på min andra blogg med en efterlysning så det kanske löser sig i sinom tid. Har varit en underbar vinterdag i dag.Vid vår första promenad vid 8-tiden i morse hade vi en temperatur av -7° men då stiltje i vinden rådde var det riktigt behagligt. Några timmar senare tittade även solen fram och det var ljuvliga vinterscener att beskåda. Vet inte när jag senast kunde njuta av snövita vidder men i dag fick jag göra det. Sånt gör mig på ett strålande humör. Tvärtom gör dock numera nästan alla TV-program. Finns snart ingenting utom Bollibompa där dom inte gör allt för att ”såga” varandra. Nu råder tydligen fullt krig i både Lets Dance och Melodifestivalen. Jag tycker dom ska skicka ner TV4 hit till orten. Lets Dance kan dom låta Tofteryds och Skillingaryds revydansare ta hand om och Melodifestivalen kan A-M Toftgård och hennes körsjungande gäng sköta om! Då skulle vi få njutbar TV Underhållning. Nu ska jag sätta fart på TV:n få se vad jag kan gnälla över i nästa blogg... |
12 februari 2009 Nu är det vinter och tanten hon slinter |
7 februari 2009 Veckan som gick... |
28 januari 2009 Livet på landet En ständig undran från oss alla är om vi får ta datorn med oss in i himlen... |
23 januari 2009 ...har inget gjort. Inte vad jag känner till. Trodde ett tag att det gjort det för ena dagen passerade en polisbil och dagen därpå var dom två i sällskap. Men som sagt, dom for bara förbi och skönt var ju det. Det enda märkliga som hänt under veckan är att jag äntligen fått undan allt som påminner om julen. Allt är förpassat till den nedre regionen i huset. Sitter och funderar på hur man får ihop en Blogg när man inte har något att skriva om? Att prata om vädret behövs inte för det kan ju var och en uppleva själv. Det enda som gjort den gångna veckan annorlunda än andra veckor är i så fall att jag och min fyrtassade sambo besökt hans bror med matte där uppe i skogen. Kunde konstatera att det finns en del träd kvar trots att hon delar med sig till kommunen! För övrigt har vi inte gjort andra utflykter än de dagliga promenaderna utmed byvägen. Har varit en aning ”nedgången” på grund av en avklarad magsjuka som eventuellt kan ha varit den omtalade Vinterkräksjukan. Har avsiktligt hållit mig inom det egna reviret av den händelse risk för smittspridning har funnits. Nu ska jag ta mig en funderare på hur jag ska få den här dagen att gå. Och så hoppas jag få lite inspiration till en ny Blogg en annan dag! Ha en bra dag alla Ni därute! |
15 januari 2009 Barnpsykologi Uppfostran av människosläktet har mött förändringar nu och då. När mina föräldrar var barn så skrämdes eller hotades, vad man nu vill kalla det, dom att vid utförandet av hyss så skulle ryssen komma och ta dom. I min generation var det sotar´n vi skulle passa oss noga för. Utom i söndagsskolan, där fick vi veta att Gud ser och hör allt så det var bäst vi aktades oss från att göra något orätt. Som tonåring fick jag veta att om jag vistades ute på byn skulle jag tänka på att uppföra mig ordentligt så att inte mormor fick höra något annat! Mina funderingar omkring detta dyker upp idag när jag via massmedia tar del av alla våldsdåd som utförs av det uppväxande släktet i dag. Det verkar som om skrämselpropagandan har vänt, nu är det inte den äldre generationen som skrämmer den yngre utan tvärt om! Om man ser till de hyss och ofog som min generation utförde och som den äldre generationen förfasade sig över så förstår man i dag inte vad som var så förskräckligt. Lite pangade gatlysen, spela hartsfiol och hobbyn nummer ett i ”min” by, placera en ”koblaja” i en tom tårtkartong, placera denna på dikeskanten, själva liggande osynliga bakom buskar och sen studera de förbipasserande! Hejdlöst roligt var detta tyckte vi unga men inte våra föräldrar och den nyfikne som drabbades. För att återgå till inledningen av denna berättelse så kan man nog påstå att våra föräldras rädsla för ryssen gick över i och med andra världskriget. Vår egen rädsla för att Gud ser och hör allt, åtminstone min egen, gick över i och med att jag fick byta söndagsskola där ledarna hade en annan grundsyn att överföra till små barnasjälar men det är en annan historia. Nu återstår detta med sotar´n. Denne kolsvarta, hemskt elake ”gubbe” stärktes när jag lärt mig läsa och fick boken ”Sotarpojken”, en på den tiden för mig en skrämmande historia om en gosse som for illa och vars uppfostrare var just en elak sotarmästare. I och med att jag växte upp och flyttade till Kungliga Huvudstaden bleknade min syn på rädsla inför sotare eftersom jag under 40 års tid aldrig såg någon. Så inträffade förra året att jag fick meddelande att sotaren skulle komma. Då dök mina minnen från barndomen upp igen men byttes nu mest av nyfikenhet inför att försöka komma underfund med varför man hade sån respekt för just den yrkeskåren. Samlade mig inför detta möte och såg framför mig en äldre, intill oigenkännighet kolsvart individ, dyka upp i byn för att ta hustaken i besittning. Så kom han då och det förvånade mig att ingen fågel tog min mun i besittning i tron att det var öppningen till en fågelholk. Ut ur bilen stiger en ung adonis med ett skinande rent nylle, en alldeles ny klarblå overall som inte varit i närheten av en sotflaga! Den här gången höll jag mig inte på avstånd utan stod på gräsmattan och beskådade den underbara synen däruppe på taket. Tyvärr var sotningen snabbt avklarad och efter cirka tio minuter var taket tomt och sotar´n försvann. Själv gick jag omkring och förundrade mig över tidens förändringar. Nu sitter jag här och väntar igen för det har kommit en avisering om att sotar´n ska komma i dag! |
| 13 januari 2009 Nu är det slut... Så var då dagen kommen då allt som har med Jul att göra ska städas undan. En del av mina vänner har redan plockat undan men det har inte jag. Jag skyller på att jag vill ha mitt julpynt framme så länge som möjligt men sanningen är nog den att den där masken som tagit min kropp i besittning är största anledningen! Latmasken. Dessutom betyder den här dagen, förutom att alla Knutar har namnsdag, att vi redan avverkat två veckor av år 2009! Man får kämpa för att hinna med. Nu ska jag tänka efter vad och om det hänt nåt speciellt under dessa två veckor? Nu har jag tänkt efter och kommit fram till att så är fallet. Förutom inledande av året med att skaffa mig en punktering på bilen så jag jag klarat av att vara krasslig ett par dagar samt gjort ett oförglömligt besök på Jupiter och Sörgården! Vi var några från vår församling som tillsammans med vår pastor var där och hade en andaktsstund tillsammans med de boende. Hos mig skapade dessa besök en nostalgitripp tillbaka till mina sista tio år uppe i Stockholm då jag jobbade på dylik inrättning. Jag kan bara konstatera att min känsla för ”di gamle” har inte avtagit eller så beror den känslan på att jag numera är närmre dom än någonsin tidigare! För övrigt har början på detta året bjudit på skiftande väderlek. Från snö, bitande kyla och sol till snöfritt, plusgrader och gråmulet. Lite vind har det också varit på sina ställen. Nu har jag inga fler ”måste-göra-först” ursäkter att komma med så nu övergår jag till plundring av Julen. |
| 5 januari 2009 En solskenshistoria Helt plötsligt började bilen bete sig underligt och förklaringen kom när ena framdäcket tog en egen väg! Punktering... Stående där på skogen med mobilen kvar hemma förstås, vad gör man då? Jo man upptäcker en annalkande bil vilken man får stopp på. Vid förfrågan till gentlemannen som framförde detta fordon, en vit modell av typ skåpbil med vidhängande släpkärra, om han möjligtvis hade en mobil så jag kunde ringa efter hjälp. Denne man undrade om jag hade grejer att byta däck med och det hade jag. När bytet var nästan klart upptäcker ”riddaren” att reservdäcket saknar luft. Hmmmm... Då tar han resolut däcket, slänger in det i släpkärran, beodrar mig att hålla vakt vid bilen varvid han åker iväg för att pumpa däcket! Vid min förfrågan vem han var fick jag svar att det kunde jag roa mig med att försöka lista ut och någon ersättning ville han inte ha. Mitt ”detektivarbete” så här långt har lett fram till att han hade en reflexväst som det stod ”Vägverket” på. Så jag kan bara hoppas på att mannen ifråga har en dator och att han läser Skillingaryd.nu och så kan jag bara framföra ett varmt och innerligt TACK! |
| 1 januari 2009 Nyårsdag 2009 I vanliga fall intresserar den där Bond mig inte eftersom han ständigt genomgår plastikoperationer och ändrar utseende film efter film. Nej jag råkade få syn på Britt Ekland när jag ”minglade” runt bland kanalerna för att se om det fanns någon rapport om borskjutna kroppsdelar eller nystartade krig. Det är tur för skådespelare eller Sveriges Television att jag inte ska skriva några recensioner eftersom jag somnar inför det mesta som visas! |
| 30 december 2008 Mellandagsblogg... Jisses så bra med mellandagar! Nu har jag fått en chans att komma ikapp veckodagarna! Dessa ideliga helg-& Söndagar skapar ännu mera förvirring än vanligt i mitt arma huvud. För inte hör det till vanligheterna att man är i kyrkan klockan 06.00 en torsdagsmorgon eller i missionshuset en fredag förmiddag. Nääää sånt gör man på söndagar och därför har dom varit ovanligt många och kommit alldeles för tätt den senaste veckan. Och flera av mig tänkta TV-program har gått i stöpet på grund av denna villfarelse. Är det söndag och jag ska se ett program på lördag då har jag gott om tid på mig innan det blir dags... |
| 23 december 2008 Barrande plastgran... Visste ni att en plastgran barrar? Jodå det gör dom. |
| 20 december 2008 Spotta i motvind... ...ska man inte göra. Man borde alltid tänka efter före men det gör man sällan. I går blev jag påmind om detta Och vad gör jag där då? Jodå, jag står där med min kundvagn framför kylboxen med skinkor. Ska jag ta en färdigkokt eller en rå? Lyfte på en i taget och studerade dem noga. Bestämde mig för en rå. Då uppenbarade sig nästa fråga ska det vara med eller utan svål? Plockade runt och kollade både med och utan svål. Bestämde mig för en med svål. Borde vara klar nu men inte då. Vilket fabrikat skulle jag ta? ICA´s, Scan´s, Pigg Ham´s eller en av för mig okänt fabrikat? |
| 17 december 2008 Gamla tanter kan inte... ...lägga ägg” heter en bok som Mark Lewengood har givit ut. En bok med hopsamlade åsikter somsmå barn har. Någon borde ge ut en med titeln ”Gamla tanter ska inte... ...ha dammsugaren liggande framme för då snubblar dom på den, ramlar in i bokhyllan, drar i fallet med sig hyllan med alla CD-skivor som sprids över hela rumsgolvet. ...klättra upp på trappstegar och sen vid nergången tro att man står på en köksstol. Klivet ner får oanade konsekvenser, då det nedanför stegen står en hink med vatten avsedd för vaskning av golv. Ja ja med denna teknik så blir det vaskat. ...inte sätta in en plåt med bullar avsedda att gräddas och sen under tiden ägna sig åt att pyssla med framtagande av diverse julpynt, resultatet blir kolbullar vilket inte var avsikten. Ja, ett nedtecknande av alla fadäser i mitt liv kan bli en diger lunta. Det är inte bara nu på ålderns höst det inträffar saker i mitt liv som inte borde inträffa. Jag har av mina saliga föräldrar misstänkts under hela min uppväxttid varit en virvelvind med resultat av hjärnskakning, (sviterna sitter nog i) sönderklämt knä, dito fingrar för att nu inte tala om alla skrubbsår på diverse ställen av kroppen. Fall från trappstege var inte första gången. Tidigare hade jag en av modell låg, med enbart två trappsteg och konstruerad så att man från översta delen hade fritt fall åt alla håll. Detta skedde också vid ett tillfälle med resultat av bräckt sidben och en hel del blåmärken. Min storebror som är en rediger karl och utbildad svetsare han svetsade ihop en annan stege åt mig (för säkerhetens skull en till vår då levande moder också). Den blev dels högre, dels försedd längst upp med en bygel vilket gör det omöjligt att stiga ner på fel sida. Men man kan ju glömma vad man står på... Någon större idé att sätta mig i en gungstol i tron att inget ska hända hjälper nog inte. Gungstolen kan välta! |
| 13 december 2008 Det snöar! Den är här nu igen, vintern. I går morse var byn insvept i ett snötäcke igen. Undrar om vi får behålla det den här gången? Visserligen blir min kompis putt på mig för att jag jublar över snön men har man under en dryg 40-årstid levt med enbart slask, blask och sotsvart snö däruppe i huvudstadsregionen så har man rätt att jubla tycker jag! Ren vit snö som ligger helt orörd när man blickar ut över nejden är en underbar syn. Min glädje delas av min fyrtassade sambo som livligt och glatt hoppar omkring och försöker fånga snöflingorna som dalar ner. Kanske minns han sin första naturupplevelse utomhus. Då i januari/februari 2006 då var det snö härnere. Den här veckan har varit full av aktiviteter här. Julstädning, Lussekatts-& kakbak har varvats med Nobelfest, Bondejakt och Mord. Ja, inte här i lilla lugna Ekhult förstås utan på TV. Städning och kaffebröds-tillverkning har förstås begåtts här men inte resten. Nu har han, bonden Magnus bestämt sig för ”våran” Emma så nu väntar jag med spänning att få se om ryktet om förestående bröllop innefattar även Emma! Och tänk att sitta här hemma i Småland och med ögonen vara med på både prisutdelning, bankett och flärd och glitter på Nobelfesten. Och dessutom på bästa åskådarplats. Sist men inte minst detta med Mord! Så särskilt mordisk är jag inte till min natur men jag har mina högtidsstunder framför TV:n när sådant sker. Inte i verkligheten men på film. Fjärran från denna blodsdrypande sida av mig så har jag en längtan nu när snön har kommit och det är att än en gång i livet får göra en Snöängel! OM, jag säger bara OM, jag nu bestämmer mig för verkställande av denna dröm så får det nog ske någon natt när ”alla sova i enslig gård”. Det är nog annars stor risk att jag blir omhändertagen och förklarad som allvarligt sjuk eller så kommer massmedia (Per B) för att ta bilder och leta efter valrossen som befunnit sig i Ekhult! En kompis till mig påpekade och erinrade mig om svårigheten att ta sig upp igen utan att förstöra det man lyckas åstadkomma. DET är något att fundera över innan jag skrider till verket. Nu stundar ett aktivt veckoslut här i byn. I dag är det ju dags för Lucia och i morgon ska detta firas i vårt Missionshus samtidigt som det är 3:dje Advent och då blir det mycket sång och annat av Tofteryds framtidshopp, barn-& ungdomarna. Ja även en och annan åldersdiger individ brukar också delta. Här hemma ska det bjudas på leverpastej åt en sambo som blir 3 år den dagen! Har gjort honom en dag yngre i presentationen av oss men jag tror inte det har så stor betydelse i hans värld. Men leverpastejen har det... |
7 december 2008 Veckan som gått Trädgrenar och buskar dignade under snö och ingen hade hunnit trampa på vare sig byvägen eller annorstädes. Men det var blötsnö upptäckte vi snart min hund och jag då en promenad var av nöden tvungen (för hunden). Nu var det vi som satte spår utmed dikesrenen och Arla-bilen satte spår utmed byvägen. |
2 december 2008 Undrar vad jag har insidan av huve´t till egentligen? Hela morgonen, sedan uppvaknandet strax efter 07.00, har jag gått omkring och funderat på vad det var jag skulle göra i dag. Att det var något det fanns där innanför pannbenet men vad? Det var nog brevlådan jag tänkt kolla eftersom jag inte gjorde det igår. Tog med mig hundarna och gick en promenad med dom, hämtade in all reklam men fortfarande arbetade det inne i roten. Fixade kaffebryggaren, läste Nyheterna här på datorn och så för cirka en kvart sen kom jag på att jag skulle ju ha mitt lilla vita piller som är mitt livselexir. Började snurra runt och leta efter dosetten som alltid brukar ligga på köksbordet men som inte gjorde det. DÅ!!!! ´Hände det som borde ha hänt redan vid uppstigandet, den där klumpen som helt tycks sakna substans och sentorin vaknade till liv och upplyste mig om att dosetten var gömd för att jag INTE skulle ta detta lilla piller nu på morgonen utan jag skulle i stället ha begivit mig åstad till Draculas Döttrar på Vårdcentralen för att därstädes ta blodprov för att kolla status av pillrets funktion! Där ska man vara mellan 08.00 och 09.00 om prov skola utföras. |
29 november 2008 Oj då kära nån då jag höll på att glömma bort veckans skvaller! |
| 21 november 2008 Förgrömmade... Efter att i veckan råkat få se en snutt av ett TV-program som visst heter ”Hemsöka hus” eller nå´t sånt så måste huset jag bor i vara ett sånt. Nu tror jag ju inte för ett ögonblick på att det är husets föregående invånare som finns här och som hela tiden gömmer undan saker för mig. |
| 14 november 2008 Karlar som karlar Eftersom det inte heller under denna vecka har hänt något här i Ekhult som ger eko i världen så får jag nog lämna den rapportering där hän. Det enda revolutionerande som inträffat är att vi fått nya sångböcker i Missionshuset men det förändrar inte världsbilden men gör det ännu trivsammare med flera ljuva toner att lyssna till när vi samlas där. |
| 7 november 2008 Rapport från Ekhult Nu ska jag berätta vad som har hänt i byn under veckan som gått. Ingenting, absolut ingenting utöver det vanliga har inträffat. Här har inte förekommit något presidentval, ingen prinsromans som tagit slut och inga ensamma mammor eller bönder som söker partner. Så här har Hänt i Veckan och deras konkurrenter inget att hämta. Bara detta att stiga ut på förstubron en tidig morgon och andas in den relativt rena luften, att under sommarmånaderna få känna doften från Linneryds bondens tjurar som är här på ”kollo”, uppleva naturens skiftningar under de fyra årstiderna är en stilla nåd att bedja om. Här har byggts upp ett enormt nätverk och här hittade jag min kompis som bor här i byn. Detta kontaktnät medförde att jag företog vad jag kallar för chatt-turné genom landet. Hälsat på chattkompisar från Blekinge i söder till Ångermanland i norr. Då drabbade jag även den här bygden och gjorde så varje sommar fram till 2006 då jag kom hit för gott. Att min kompis förmedlade en kontakt mellan mig och uppfödarna till min hund har också en bidragande orsak. Så när min kompis numera presenterar mig så säger hon att ”hon kommer från internet”. |
1 november 2008 Hit kom jag och lasse 1 juli 2006. Denne lasse var ingen mindre än flyttlasse(t) är man dalkulla så är man och då utesluter man sista bokstaven i de flesta ord eller också lägger man till ett extra! Med mig och bohaget följde också min fyrtassade sambo, Scahnauzerholmens Mufaza som till vardags kallas Moffe. Efter 2,5 år har jag funnit mig väl tillrätta med denna underbara bygd, människorna och naturen. Att jag sen bor granne med en f.d. kommunalordförande tar jag med jämnmod då han och hans lagvigda trakterar mig med surströmming vilket inte gör trivseln sämre! Den här Bloggen har jag för avsikt att besöka en gång per vecka och skvallra lite om vad som händer och sker i den här delen av världen. Vid närmare eftertanke får jag nog skriva om andra saker annars blir det nog mest blanka rader... |